Vad vackert det är med känslor. Dagens workshop var ett sammelsurium av egna och andras blottande av själar. Så vackert och så sårbart. Tack till alla er som var med och gjorde det ni gjorde.
Jag är en sådan som tycker att jag tänker för mycket ibland.
För mig får saker och ting gärna ha ett färdigt och tydligt syfte.
Min fantasi kan fastna och sladda omkring på isbanor i mitt huvud och jag kan inte komma vidare.
Min fantasi kan fastna och sladda omkring på isbanor i mitt huvud och jag kan inte komma vidare.
Fast allt som oftast intalar jag mig själv att det faktiskt inte spelar någon roll vad resultatet blir. Huvudsaken är att jag försöker och att jag har kul - någonting blir det ju alltid i slutändan i allafall.
Så jag plockar det första som ramlar in i huvudet från den slingriga isbanan och gör det till något konkret. Jag menar, om det fanns i mitt huvud måste det ju ha uppkommit i mig och alltså måste det vara min tanke. Eller?
Jag är en sådan som inte alltid kan förklara varför jag säger det jag säger eller gör det jag gör, helt enkelt eftersom jag kanske inte har hunnit tänka igenom det innan det tar form i rummet utanför min kropp.
Samtidigt är det ju just det jag någonstans eftersträvar - att inte låsa mig vid tankar om vad som är rätt och riktigt, vad man borde och inte borde.
Jag bryr väl mig kanske egentligen inte så mycket om vad andra tycker om det jag gör... Eller?
Vad hade jag haft att jämföra med om ni andra inte hade funnits runt omkring mig? Om man inte jämför sig, slutar man att utvecklas då? Jag menar, hur ska jag kunna utvecklas om det jag gör inte sätts i förhållande till det ni gör?
En tanke leder till nästa...
Jag är en sådan som tycker att jag tänker för mycket ibland. Kanske just nu, men det blev iallafall något till slut ändå och det är på mitt sätt för det kom från mitt huvud.
Himla bra skrivet, Jenny. Vad intressant det var att vi var en hel hög som kom in på att man tänkte för mycket. Jag var tvungen att fundera på det på väg hem från dagis imorse. Tänker vi verkligen för mycket? Kan man tänka för mycket? Jag tror inte det egentligen (jag har ändrat mig sedan igår ;-). Men det är dåligt om man får tankar som gör att man blir begränsad... Äsch. Vi får diskutera det här muntligt istället! Tack för att du delar med dig :-)
SvaraRaderaJag tycker du skall fortsätta tänka mycket, det ju intressant för oss andra!
SvaraRaderaKanske kan man tänka för mycket om man fastnar i tänk som inte är bra för en själv som när det gäller depressiva, självskadande, ältande olycka, fixeringar etc. Då kan det vara bra att kunna bryta tänkandet.
Men annars tror jag inte att det kan bli för mycket tänkande. För ibland får man ju riktiga aha upplevelser och insikter tack vare tänket. Skulle man vilja vara det motsatta: en icke-tänkande? Inte jag iaf.