Jag fick sätta mig ner en stund och fundera över det här med interkulturell pedagogik eftersom jag var lite osäker på om jag verkligen greppat vad det innebär. Dagen vi hade på Världskulturmuséet var väldigt lång och innehållsrik och ska jag vara ärlig tror jag inte att jag lyckades plocka "russinen ur kakan". Jag var mer förvirrad om vad begreppet innebar efter dagen, än var jag varit innan den startade.
Interkulturell pedagogik - att inkludera alla, oavsett bakgrund, i undervisningen och lärandet. Att "vända det främmande från att mottagas med skräck och vrede till att mottagas med nyfikenhet" som Sven-Eric Liedman uttryckte det. Skolan sak befrämja nyfikenheten människor emellan.
Vart börjar man då?
För mig handlar det till största delen om att kunna prata med varann. Det är i samtalet som vi kan hitta vägar fram till varann, när vi inte behöver missförstå eller inta försvarsposition. Här fick vi ett fantastiskt verktyg i det Sokratiska samtal vi startade utöva i måndags. Ett annat sätt för mig att jobba interkulturellt är pecis det som Inger Nordheden skriver om i sin artikel i Pedagogiska magasinet nr 03/2005: "Genom att visa på det gemensamma ursprunget kan man också visa upp skillnaderna och medvetandegöra dem för eleverna utifrån en respekt för människors olika utgångspunkter."
Vad kan man hitta för gemensamma ursprung i de bilder och konstnärer som finns runt om i världen? Vad finns det för skillnader? Varför kan det var så? Här kan bildtolkning komma väldigt väl till pass för att starta sokratiska samtal i klassen. Vad har eleverna för bilder hemma på väggarna? Vad har föräldrarna för bilder? Varför har de just de bilderna?
Efter att ha reflekterat lite kring dessa begrepp har jag nu kommit lite närmare hur jag ska integrera den interkulturella pedagogiken i min undervisning (så som jag tolkat den iallafall), väva in den i kursplanen för bildämnet där bildtolkning är en STOR del och att ha inställningen "BE the change you would like to see in the world" (Darren E. Lund).
Interkulturell pedagogik - att inkludera alla, oavsett bakgrund, i undervisningen och lärandet. Att "vända det främmande från att mottagas med skräck och vrede till att mottagas med nyfikenhet" som Sven-Eric Liedman uttryckte det. Skolan sak befrämja nyfikenheten människor emellan.
Vart börjar man då?
För mig handlar det till största delen om att kunna prata med varann. Det är i samtalet som vi kan hitta vägar fram till varann, när vi inte behöver missförstå eller inta försvarsposition. Här fick vi ett fantastiskt verktyg i det Sokratiska samtal vi startade utöva i måndags. Ett annat sätt för mig att jobba interkulturellt är pecis det som Inger Nordheden skriver om i sin artikel i Pedagogiska magasinet nr 03/2005: "Genom att visa på det gemensamma ursprunget kan man också visa upp skillnaderna och medvetandegöra dem för eleverna utifrån en respekt för människors olika utgångspunkter."
Vad kan man hitta för gemensamma ursprung i de bilder och konstnärer som finns runt om i världen? Vad finns det för skillnader? Varför kan det var så? Här kan bildtolkning komma väldigt väl till pass för att starta sokratiska samtal i klassen. Vad har eleverna för bilder hemma på väggarna? Vad har föräldrarna för bilder? Varför har de just de bilderna?
Efter att ha reflekterat lite kring dessa begrepp har jag nu kommit lite närmare hur jag ska integrera den interkulturella pedagogiken i min undervisning (så som jag tolkat den iallafall), väva in den i kursplanen för bildämnet där bildtolkning är en STOR del och att ha inställningen "BE the change you would like to see in the world" (Darren E. Lund).
Pushwagners "Soft city" - som jag såg på Konstbiennalen i Stadsbiblioteket. Fenomenal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
smyger fram...