Vi startade veckan med att se tre avsnitt i UR:s serie "Alla sinnen tillåtna", där de behandlade aktuella ämnen som hur man ska få tiden att räcka till på lektionerna och inte fastna i den välkända "40 minutersstressen" (att knappt hinna starta upp ett projekt för än det är dags att plocka ihop igen!). Eftersom jag jobbat i skolan känner jag väldigt väl igen det här och håller med om att det är ett stort problem. Hur får man tid att hinna med en reflektion och en eftertanke hos eleverna över vad de gör på lektionerna? Att anpassa lektionsinnehållet till ett kortare stoff, så att det hinns med på 40 minuter är inget alternativ för mig egentligen (självklart har jag ju fått jobba så flera gånger, men det är på inget sätt något jag eftersträvar), så det enda alternativet är väl egentligen att försöka anpassa tiden till innehållet. Längre lektioner alltså! Men hur ska man lyckas med det i en uppstyckad timplansanpassad skoldag? Vi hade en intressant diskussion i klassen efter vi sett avsnitten "Alla sinnen tillåtna", där en del goda upplägg kom på tal. Att driva sin sak med entusiasm och smicker hos sina kollegor och få dem att inse fördelarna med att inte hålla så hårt på "sina" timmar, kan vara ett sätt att gå till väga. Att engagera sig i ledningsgruppen är en annan. På toppen av hierarkin är det lättast att påverka och få sina önskningar igenom. Vet av erfarnehet att det innebär en hel del extra jobb att sitta med i ledningsgruppen, men när jag nu tänker igen vad det faktiskt kan innebära att ha något att säga till om är jag inte lika oangelägen att ta det extra arbetet...
Ett annat ämne som togs upp i avsnitten "Alla sinnen tillåtna" var att eleverna kände sig lite osäkra på vad den kunskap de förhoppningvis tillämpade sig i skolan skulle användas till. De såg alltså inte något tydligt syfte med allt de gjorde. Här kände jag att jag kunde haka på mycket av de Ove Sernehed pratade om i den föreläsning han höll i Hammarkullen under veckan. Problemet i NULÄGET med skolan i Göteborgs förorter var att eleverna just inte så att skolan fyllde något egentligt syfte för dem, iallafall inte ur en arbetsrelaterad synpunkt. Ove föreslog att man som lärare istället borde utgå ifrån hur läget ser ut i situationen, så att man kan få in dessa ungdomar i vårt svenska samhälle - ett samhälle de inte känner någon tillhörighet till.
Slutligen jobbade vi i veckan en hel del med den digitala världen, en värld jag trodde jag hade hyfsad koll på. Men vad fel jag hade! Insåg i slutet av veckan att den kunskap jag tillämpade mig under mina glansdagar inom web-världen (dvs. 2-5 år sedan) redan var gamla och förlegade. Hjälp vad fort utvecklingen går framåt och hjälp vad jag har mycket mer att lära. Framför allt blev jag ännu mer medveten om hur mycket STRUNT som finns på nätet, ett exempel som fick mig att häpna var sidan snyggast.se. Ett mycket bra upplägg till att arbeta med könsroller och respekt...
När jag läste i senaste (?) numret av Lärarnas tidning hittade jag en intressant websida om olika faror för unga på nätet, en sida i bloggformat där man kan följa olika case och antingen använda dem i sin klass eller bara ha de som egen uppdatering av vad ungdomar kan råka ut för på nätet.
http://www.ungaochinternet.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
smyger fram...