Jag tänker mig någon slags skulptur i med cirklar i rörelse, där man ur mitten kan skymta ljuset stråla ut. Om man håller sig själv i rörelse förhållande til det yttersta lagret kan man hitta en glimt av paradiset som strömmar ut genom gliporna i lagren man har byggt upp runt omkring sig. Lager som är grå och ogenomträngliga. Rustningar.
När gliporna hamnar i rad, som planeter i konjunktion, uppenbarar sig paradiset för dig för en kort sekund. Sedan vrids lagren vidare åt sina olika håll och du får på nytt vänta på ett ögonblick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
smyger fram...