Förväntningar gör livet fullt av besvikelser, det blir ju aldrig som man trott i alla fall! Jag minns en tid i mitt liv då jag försökte leva utan förväntningar, på mig själv eller på min omvärld och minns även att saker och ting blev mer spännande och mer överraskande. Livet var ett äventyr och varje dag var ett oskrivet blad i en ny bok - faktiskt.
Sedan blev jag vuxen (jag fick barn) och har svårt att i nuläget tro att jag kan leva utan att ha förväntningar på mig själv och min omvärld. I alla fall så vet jag att min omvärld har förväntningar på mig. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
smyger fram...