Reflektion v.7

Processbeskrivning, det var ju DET man skulle skriva om på den här bloggen! Antar att jag inte riktigt uppfattat den så innan, men man kan ju alltid bättra sig och göra ett försök till.

Min process... Ja den går väl framåt i någon grad antar jag och jag vill nog påstå att jag efter en termin har fått vad jag skulle kalla ett "klarare" sinne. Att få rota i litteratur och försöka förstå hur undervisningen hänger ihop med alla dessa teorier och strukturer känner jag har gett mig en bredare bas att stå på och jag känner mig säkrare vart jag är på väg. Innan har jag kännt att jag inte haft mina värderingar klara för mig, undrat om jag varit någon som har tagit ställning, men jag vill påstå att jag har tagit ställning och jag vill fortsätta ta ställning. Jag tror på att jag kan förändra, vad det än nu är som inte stämmer överens med min bild av hur saker och ting ska vara. Mycket litteratur har passerat genom mina tankar de senaste veckorna och jag fick en nytändning när jag läste om "Projektarbete i skolan" av Skrövset och Lund. SÅ HÄR vill jag arbeta när jag väl får ett jobb, OM jag får ett jobb.

Konflikten som byggdes upp i mig var bara så tydlig plötstligt, mina händer är bakbundna över det faktum att om jag vill ta ställning och kämpa för en viktig sak - nämligen den allt sämre skolmiljön vi har i Sverige. Men det kommer då att sättas en stämpel på mig som "bråkmakare" och jag förflyttas långt upp på en lista över icke anställningsbara. Ingen vill bråka med storebror, det är ju trots allt han som ser till att pengarna kommer in på kontot och att maten hamnar på bordet. Eller som i mitt fall, att man kan få ett lån på banken, för det får man baske mig inte om man inte har en fast anställning.
Jag fastnar i ett moment 22, där jag VILL förändra men fegar ur för att jag fortfarande vill kunna vara anställningsbar.

Dessutom har jag reflekterat över det faktum att ingen läser den här bloggen! Jag formulerade mig som så att "det känns onödigt att sitta och ösa ur sig en massa ord på nätet, när det ändå inte är någon som läser vad jag skrivit. Jag hade ju lika gärna kunnat skriva ner allt på ett papper och gett till mina lärare om de varit intresserade av att läsa det. Att sitta och skriva i den här bloggen, som ingen läser känns bara ledsamt och sorgligt. Man har skapat sig ett utanförskap som man inte skulle ha behövt känna!"



Därför har jag lagt upp en liten undersökning här på sidan, så OM någon mot allt förmodan (och du vet att jag vet att du läser L...) så kan man göra en liten markering där. För att minska känslan av att vara obetydlig, en känsla som upphovsmakarna till idén om bloggen skapade.




Bilden heter "Nice brevlåda", tagen i Nice Frankrike 2007

Under slutet av veckan lyftes många intressanta frågor kring undervisningssituationer, där klassen bland annat stötte och blötte frågan om man ska ha förlagor/exempel att visa inför uppstart av en uppgift. Min mening i detta ämne är nog att man ska passa sig för att visa något som i eleverna ögon te sig som "rätt" utförande av uppgiften. Jag tror det är lätt att låsa sig vid en viss form, eller kanske av ren lathet lätt att ta efter et färdigt koncept. Man kan absolut visa exempel som kanske inte visa just på hur uppgiften ska göras, men som kan fungera som insipartion till det elevena ska jobba med, något som inte liknar uppgiften men som på något sätt kan kopplas till den... Svårt att förklara, men någon slag inspiration, istället för ett färdigt exempel på uppgiften.

Många andra bra lektionsupplägg redovisades och jag är glad över att ha tagit del av dessa i hopp om att kunna tillämpa något av dem under mina framtida lektioner.